Grillas lagom.

Jag har nåt ganska ovanligt eller relativt vanligt, beroende på vem och var man frågar. Benknölar lite här och var på kroppen. De är inte farliga i sig, men en jag har haft hela livet har varit under en av mina lårmuskler och nu de senaste veckorna har jag börjat känna allt mer smärta från det området. En av de mest smärtsammaste tillfällena hade jag för inte så länge sen:

Det började då alltså på torsdag morgon... eller nja, det började onsdag natt och fortsatte in på torsdag morgon. Mitt ben, som jag haft ont i ganska länge och i olika stadier av smärta, fick ett ryck onsdag natt och tyckte att jag inte skulle få sova. Nej, det skulle värka i stil med ett yxhugg i benet och mja, det var inte så himla roligt. Det var en enormt smärtsam natt och då det fortsatte på morgonen, så tänkte jag att det inte gick längre.

Så jag hörde av mig till min läkare, han sa att det var bara att åka till akuten, han skulle höra av sig dit och få mig inlagd på Kirurg avdelningen. Där fick jag smärtstillande och det var som en propp släppte. Äntligen! Inget ont! Och jag somnade som en stock.
Senare dök en sjuksyster upp och sa att jag skulle på ultraljud, för att kolla på vad det kan ha varit som gjorde det så extra ont.

Ultraljudet visade att det var en vätskesamling runt benknölen. Yes, det var ju mysigt. Naja, det gjordes en lätt affär av det och de sög ut denna vätska, utan bedövning. Kändes... lättande på ett vis. Satans mysko på ett annat. Iaf, trycket på msukeln lättade och jag mådde prima. Inget ont resten av dagen och den resterande dagen så sov jag, fick mat och smärtstillande. Det var helt okej. Natten... mm.

Jag hade ju sovit bort mesta delen av dagen och mja, det var ju dumt... kunde knappt soman under natten coh gubben som bodde i rummet sen tidigare snarkade dessutom. Hade turligt nog öronproppar med mig i jackfickan sen UppCon, för just den orsaken. Nu kom de till användning. Nu kunde jag sova gott. Morgonen kom och jag hade inget ont! Muskeln var fotfarande glad över tryckförändringen och jag mådde som en prins.

Dagen fortsatte smärtfritt men den blev snabbt långtråkig. Enda sällskapet man hade var en ädre herre som hade sin gudsgivna uppgift att gnata på allt och alla.Ingen musik, ingenting. Jag fick dock penna och papper så lite kliande i fingrarna försvann ju. Men sedan vid fyra tiden, fick jag nog. Jag fick lov att fara hem med min mor som var på besök och jag tvekade inte en sekund.

Jag ska nu få sova hemma, ta det lugnt och sedan ska jag till halv nio till sjukhuset och få nya order av läkaren vad han tycker är bäst. Om jag tror rätt får jag fara hem igen och återkomma på måndag morgon. Annars blir det väl en hel helg där. Nu har jag MP3 och teckneblock redo i en väska iaf, så om det händer är jag redo.

Naja, det var för er som undrade vart jag tog vägen under torsdagen. Nu får ni ha det bra, så höres vi nåt!

Med glädje i hjärtat och smärta i benet.

Dan.