Som nåt runt och guldigt

Oh, yeah! Var vaken sjukt tidigt imorse!... för jag sov inte inatt.
Och en av de saker jag gör för att få upp mig ur sängen om mornarna (det lyckas 40-60, inget system man ska lita på helt enkelt) är att lägga igång Televisionsapparaten. Och denna morgon, mina vänner, gick det igång på TV4, en av mina favvo kanaler (för de sänder BRA filmer).

Och vad hör och ser jag i min morgontrötthet? Björnen Rupert. Och jag blir nästan gråtfärdig.
Liksom, den Rupert jag växte upp med, han var 2D, tecknad och hade en hel hög med både äldre och jämnåriga vänner i Nötby... Den Rupert, den hädelse som visades på TV4 var INTE den sanna Rupert! Det var dockor, det var 3D animation, det var en tjej som egentligen var en kille! Jävla britter... Det var helt bra som det var, 2D, ni vet animerat för hand, och det var bra storys. Rupert, det där übersnälla äcklet (en brittisk Bamse, fast mer intelligent än stark) har tråkigt, far och ser vad alla hans kompisar gör och kanske hittar på nåt skoj. Det fanns en hiss till Kina i Nötby hos hunden Pong Ping, så han kan fara dit och hälsa på en Yeti han träffade i Kina en gång och så vidare...

Det var ett klassiskt barn-äventyr, liksom. Men nu... hissen är borta, jag såg ingen enda vuxen i by, en fucking elegant elefant har flyttat in, den skottska uttern i borgen vid sjön såg man inte skymten av... VAH!? Ett barnaminne som jag trodde skulle få vara heligt, och det sabbas med magi, könsbyten (Pong Ping blev Ping Pong och flicka) och borttagande av äventyrs-faktorer (det var en hiss till fucking KINA! HUR KUNDE DOM!?)

...nu är det ju egentligen inte min sak att klaga på, för jag är ju trots allt lite äldre och vis- okej, skit i det. Det är min plikt att klaga om det! Barnen får ju inget roligt att se på längre! De får antingen våldsamt action tjafs eller nåt sockersött, 'Jag har problem! -Vi fixar det med magi!'-tjurskit!

Alla goa' klassiker som 'James Bond Jr.' (som i princip ingen hört om), Teenage Mutant Hero Turtles (de hette Hero tidigare, ett slag av att vara lite fräschare ändrade det till Ninja), Rupert, Transformers, Biker Mice from Mars, allt det jag minns att jag växte upp med och såg på... det har blivit 'Upp-piffat' med ny grafik, dit med nya och bort med gamla karaktärer (vart är mina Bebop och Rocksteady i TMNT? Just det, INTE ALLS!). Inget är som jag minns det! BMfM, de slåss inte mot de där mutanterna från mars längre, det är ett kattsläkte tydligen... FFS, mutanterna hade mer att komma med än fula designs och taskiga one-liners! GAH!

Sen har vi ju allt det nya som jag ärligt talat gillar, men inte skulle låta min unge se (om jag hade en, vilket jag tack och lov inte har) som Framtidens Batman / Batman Beyond. Excellent framfört, i stil med Batman TAS men lite kaxigare, lite mer fart och action men med en smula intelligens. DET är en uppdatering! Jokern har fått en kult efter sin död, Mr Freeze lever... typ (stora poäng för det, jag är en Mr Freeze-fan), nya versioner av gamla superskurkar (Clayface - Inque, Bane - Hans Sjukskötare, Mad Hatter - Spellbinder), jag finner hela idén så himla skön och genomtänkt. Bruce Wayne, gammal och lite bitter kan inte slåss mot ondskan längre och då far staden Gotham åt fanders typ. Men en kväll, efter ett bråk utanför hans herrgård, så visar sig en ung man, Terry McGinnis, ha vad som krävs för att bli en nu uppdaterad Batman.

JAG ÄLSKAR DET! Jag kommer högst antagligen ge en recenssion på hela serien när jag har tid och utrymme, den är så awesome. Sen har vi en annan av mina favvos , och nu kommer säkert det komma några ramaskrin, men jag diggar Samurai Jack nåt vettlöst. Varför? Vet inte riktigt, för allt annat vad Genndy Tartakowski (skaparen av PowerPuffGirls, Dexters Laboratory), har jag liksom missat att gilla på det sättet. Samurai Jack, den har bara satt sig nånstan mellan hjärtat och magen. Den är så grymt bra tänkt! Jag bara gillar den helt enkelt.

Om jag ska fortsätta på det vad jag ogillar, så ska jag kanske nämna de svenska röstskådespelarna. För tio- tjugo år sedan då var Svenska röstskådespeleriet på topp. Det var bra synkat, bra matchat, alla hade talang för vad de gjorde. Det var stenhårt bra! Nu för tiden är det inte samma klass. Svammel, talproblem, extremt över- eller underagerande. Det finns ett fåtal bra skådisar kvar som är fantastiska röster, och eftersom jag är lite trött i fingrarna efter allt skrivande, så nämner jag tre av mina favvos:

Anneli Berg, främst hörd som Sailor Moon eller Jessie från Team Rocket, Pokémon (dock har hon antingen slutat eller blivit utbytt, för den 'nya' Jessie låter mycket likt Berg, emn ÄR inte Berg). Hon har en fantastisk röst! Jag blev nästan förälskad i den när jag vara liten, den var ju så himla vacker! Jag tycker det än idag, hon har en av de få riktigt sånadär krämiga, sensuella rösterna som hon inte har nåt emot att leka med. Hon är även en av de faktorer till att jag vill bli röstskådespelare.

Andreas Nilsson, Sveriges Kalle Anka. Han har gjort mer i svensk röstskådespeleri än nån jag vet. Allt från biroller, till huvudroller, till flera roller, till ett ord. Jag vet inte nån annan som har en så distinkt röst (förutom Berg) som Nilsson. En äkta skådis rakt igenom, så har han stor närvarao på både scenen och i inspelningsrummet. Här har vi ännu en faktor till mitt tidigare nämnda röstskådespelarintresse.

Anders Öjebo, en röst som är omisskänlig. Vare sig det är Timon, Jago, Musse Pigg eller nån annan av hans disney arbeten, så känner man igen hans röst. Flexibel, stark, och jävligt bra att sjunga med, Öjebos röst är som sagt nåt man inte missar i första taget. Hans arbete inom både svenska versioner på animes och på Disneys filmer är enormt varierad. Han kan göra allt från en ond, stor muskelknutte till Musse Pigg och han gör de alla lika naturligt som hans egna röst. Det är, vad jag skulle kalla, skicklighet.


NÅJA! Nu börjar det likna nåt! Nu har jag, som jag brukar göra, gjort en liten smula lång Blogg-uppdatering igen. Men det ger ju er som läser detta nåt att läsa.

Nu, ska jag dra mig bortåt, har ett parti popcorn som väntar och en film som kan bli sen. Vi snackar stand-up, vi snakcar brittisk, vi snackar Lee Evans och vi snackar ganska lite egentligen, det är mer skriver.

Ha're, för det ska jag.

Dan.

PS.
Mitt ben mår mycket bättre, tack för att ni undrar!
DS.