Om man vågar tänka...

...vågar man drömma. Om man vågar drömma, har man hopp. Om man har hopp, så leder det till ett slut. Om allt har ett slut, varför börja?

Nåt jag hört nånstans, och det var ganska fint egentligen. Men jag bara måste lägga till ett litet 'och?' därbak, för kom igen! Om allt nu har ett slut, lika bra att fixa allt så fort det går! Man vet aldrig när detta slut dyker på en, man kan lika gärna leva så mycket som möjligt och njuta av det som ges!

Som till exempel, såna mornar man vaknar extra tidigt av ingen specifik anledning, man bara vaknar. Man har ingenstans att ta vägen, inget att hinna till, bara tid till att chilla under täcket. Med eller utan sällskap är väl också en detalj. Allt är bara mys och om man vill kan man somna om. Jag gillar sånt! Ligga och se på när solen stiger upp, det är ju så himla skönt!

Vad annat som är mycket trevligt är att vara med vänner. Visst, jag gillar inte ALLA jag nu av nån anledning hänger med, det kan mina bättre vänner intyga. Men jag försöker ändå och oftast gillar jag det. Varför? Stämningen! Det är då som gäller, inte imorron! Imorron tar man bara tag i kragen och piffar upp sig och sedan är man fit for fight som de heter.

Men just nu är jag bara trött. Och en smula filosofisk. Det har varit så himla mycket de senaste veckorna så jag har inte hunnnit ta det lugnt och bara tänka. Men nu ska tänkandet gå över till drömmar hoppeligen, för sängen väntar på sälskap, och jag anser mig som perfekt kandidat.

Ha're!