Krocket, yoyos och en massa roligheter med namnet Krydda...

Vad jag gillar med skapande av karaktärer, det är det att man kan göra historier. Som exempel, jag har en relativt gammal karaktär som heter Kalaszmat. Han är typ.. snart tre år gammal tror jag. Och jag har filat på historien till honom lika länge. Han började som en karaktär till en tävling egentligen men jag tyckte han blev så utarbetad att jag sparade honom till egna projekt. Han är för tillfället en fyratusenårig odödlig typ och yeah, det rä typ det jag kommer berätta för tillfället. Jag ska posta en liten minibiografi på DeviantArt.com NÅN gång, men jag har inget bättre hum om när...

Hursomhelst, tillbaka till skapande. Jo, det jag gillar mest med att skapa mina karaktärer är just det att man har full kreativ frihet. Det är det som gör serier och serietecknande så himla intressant. Man ser hur skaparen tänkt och märker att 'Hej, den här killen är smart!'. Om vi tar som exempel dessa episka-illustrerade novellerna (Watchmen, Lucifer, Transmetropolitan) där man ser, trots att det handlar om extraordinära personer och diverse varelser, så har alla nåt mänsklligt eller helt godtagbart fel eller en brist. Vad skulle det vara för speciellt med Superman om han INTE var 'allergisk' mot Kryptonit? Batman är allmänt mänsklig men orädd och intelligent så man bara diggar honom. Fantomen är i princip som Batman men än mer lagd åt mänskliga hållet, plus han har det där 'arvet' att tänka på.

Det är väl det man egentligen vill se, antar jag. Lite mänsklighet i det superba som är hjältar. Vilket är det roliga med att göra egna karaktärer. De kan vara hursomhelst, men det finns... Det måste finnas, en svaghet. Annars finns det inget spännande i honom enligt mig.

Det var allt jag hade att tillägga ikväll, mina damer och herrar, men jag ansåg det som ett litet nöje innan man försvinner nästa vecka för att ta bort denna tumör som stör i min kropp.

Önska mig lycka till!

Dan