Men om man nu sprang fort nog, backar man inte efter tag då?

'Hej jag heter Dan.'

Det är oftast så jag presenterar mig själv. Liksom, det är en artighets grej helt enkelt. Men det är också en grej som fastnar, att bara bli kallad Dan. Det är inget som stör mig eller så, men det är liksom så det har varit hela livet. Dan, inget annat. Danne var det en extremt kort tid i Folkis (Ålands Folkhögskola) och på ett sätt kändes det mer familjärt än att bara vara just Dan.

Det är också en grej som jag märkt har ändrats en hel jäkla del, eller så är det bara nåt som har slagit slint hos senare generationer och yngre människor : Det ska finnas en orsak att kalla nån vid ett smeknamn. Som min kompis Elviz. När jag lärde känna henne så var hon Elviz. Jag frågade säkert nån gång varför hon kallades så, men det var långt efter det vi lärt känna varandra. Nu för tiden när man träffar nytt folk så ska det fanimig förklaras att hon egentligen heter Elena men kallas Elviz... och? Hur hjälper det? Om hon nu kallas Elviz, fucking använd det hon kallas! Börja inte med att föklara saker!

Det är det jag inte förstår: Är folk rädda för människor som bara vill kallas nåt, eller är det bara så att man MÅSTE ha full koll på hur människor är? Ledsen att förstöra tillvaron, men det är ett SMEKNAMN! Alla (utom jag) har säkerligen ett eller flera. Orsaken brukar oftast vara att man har det internet-namn, man har haft det X antal år, eller så ogillar man sitt 'riktiga' namn och vill bli kallad nåt som är mer personfierat mot en själv. Så, folk: Har man ett smeknamn; LEV MED DET! Det är precis, PRECIS! som att kalla nån det riktiga namnet.

Det är väl där problemet ligger i mitt fall. Jag har ett på tok för kort namn. En stavelse, då tycker folk 'orka ändra. Alla vet vem du är' och jag blir nedstämd och vill sitta i en låda markerad Haiti. Jag har många idéer till smeknamn, men som sagt; folk blir bara som nån opiumrökt idiot och tycker 'Men varför?' och jag vill bara skrika 'Men helvete, varför inte?! Det är inte så jäkla svårt att säga bara 'D' eller 'Tretton' eller vad fan jag nu vill bli kallad!'. En av mina bekanta har en vän i sverige som kallas J. Frågade inte varför, behövde inte veta heller det var J som gällde. Hade han velat blir kallad nåt annat eller sitt riktiga namn så skulle han förmodligen sagt det.

Så, för att komma till avslut: Om en männsika har ett eller vill bli kallad ett smeknamn, sabba inte för honom/henne med att börja förklara att 'det är nog så personen kallas, men den heter så', för som jag försökt framföra nu, hade den personen sagt vad det riktiga namnet var, skulle den nog säga det själv. Nu har den dock ett smeknamn, som den vill gå efter, så sabba det inte med en ful förklaring till varför. Det bara är så. Låt det vara eller låt denne förklara själv om den vill.

Förresten, jag var seriös tidigare i inlägget. Jag vill bli kallad D i framtiden.

D.