Det handlar om potatis..

Människan är i grund och botten en varelse som är skapad för oreda och jobbigheter!

Ingenting är någonsin riktigt bra, alla är på nåt sätt emot varandra och det fucking SKA finnas vitt och svart.

Mänskligheten, lyssna jävligt noga : GRÅZONER ÄR ETT FUNDAMENT SOM BÖR EFTERSTRÄVAS!!!

Jag blir så förbenad på att det ska vara nåns fel då nåt går på tok, att det ska vara en anna männskian som ska fixa vissa saker och att det alltid ska finnas nån som direkt reagera med 'Nej det var inte mitt'-vad det nu var. Liksom, jissus! Ge inte bortförklaringar som en sjuk bror, det är fullt normalt att säga sanningen i dagens samhälle. Eller vänta med den ett tag till, finsmida på den ett tag innan du vräker ur dig nästa korkade kommentar och gör en 'punchline'.

En annan sak är onödig fakta. Männsiakn är fantastisk på att ge denna info! 'Jag behöver det där och det där för det och det' eller, 'Jag har inge BH, ändå hålls de uppe' eller, 'Jag vet hur det är för jag ska nu radda upp orsaker till att jag vet allt om ämnet'... liksom, jag är ingen fucking intresseSmurf! Jag sitter med en öppen hand för att jag bryr mig lika mycket om tomrummena mellan fingrarna, jag står och säger 'Mmm- jo- ja, just det' åt alla intrikata detaljer för JAG BRYR MIG INTE! Det sista var ett rent hugg mot hela byggnadsbranschen på Åland, inget annat.

Och folk som inte tar pikar. Liksom, jag är inte den klyftigaste, men jag känner iaf på mig då jag inte egentligen är önskad. Är jag och de flesta jag umgås med endast utrustade med den förmågan? Säger man vissa namn och ett inte är med, då ska man ta den piken som 'Jag är inte välkommen.', simple as that!

Ett annat fenomen som jag har märkt är Murphys Lag om Allts Jävlighet. Hela veckan kan gå, ingen vill mig nåt. Inte en själ. Noll ringning. SEN, när man försöker få lite sömn för att man fanimig behöver det, DÅ JÄVLAR! Då sjka man vara skjuts, man ska hänga med ut antingen ikväll eller imorgon, nån undrar om man kan jobba nästa dag... det är precis som när man jobbar och det är helt lugnt när man är tillräkligt många för att göra saker och hjälpa kunder samtidigt. Sen far en på lunch och då ska alla handla, och det blir tajt med hjälp. Liksom, har människan en inbyggd radar eller mekanism som säger 'Operation handla : Verkställ' och sänder iväg alla på ett minikorståg, där det ingår att klaga på allt man gör? 'Du mätte nog lite hastigt', 'Ni borde ha mer varor', 'bättre priser i Sverige/Finland', då vill man bara : "Jag hann se det, det är du som är trög", "Vårt utbud är gjort för den stora allmänheten. Om dina önskemål inte finnes tillhands, tough luck." och den sista och mest önskvärda "MEN HANDLA I SVERIGE/FINLAND DÅ, OM DET NU ÄR SÅ JÄVLA BILLIGT, JÄVLA GNÄLLSPIK!"

Nej, jag ser inget hopp för mänskligheten. Det lilla jag hade kvar har sakta men säkert tagits bort. Alla kommer dö, och de få som faktiskt försöker göra världen lite roligare har ingen chans mot den svarta / vita massan som mänskligheten består av. Så, nej, mitt hopp har avdunstat. Jag har bara min egna synvinkel på mänskligheten nu : Är de trevliga och lyssnar på mig, då är det hopp för andra med. Är de otrevliga och enbenta på vad de tror utan att ens lyssna på andras åsikter, fuck 'em.

Jag hatar inte människor, utan jag ogillar mänskligheten och vad den blivit. Skulle jag hata den, skulle jag börjat göra drastiska åtgärder redan... se inte det som ett hot, men som en varning. För det finns andra som tänker precis som jag, men enda skillnaden är att de agerar.

Luft, hopp och kärlek,

D.