Dunder och kah-BLAM! (prov på nytt)

Nu sinni, ska jag blogga igen.

Jo... se, här kommer problemet med att vandra med tankarna ibland: Man glömmer saker. Som, bl.a. vad jag bloggade om i onsdags. Jag antar att folk vet hur jobigt det är att glömma saker men det blir ju ännu värre när det ska skrivas på 'offentliga sidor'.

Sen är det ju en fråga om själva minnet ens vill komma ihåg alla gånger. Minnesluckor, amnesia, allmän bortkollrighet.. jah, inte lätt alla gånger.

Naja. Det är en egenhet ibland att vara glömsk eller kollriger. Som en av mina goda vänner: Minne som en elefant.. ibland. Och planerande inåt tusen... saker samtidigt. Ja, en tvättäkta virrpanna. Trevlig men kollrager riktigt inåt norden!

Sen kan man försöka göra egenheter. Som att man har vissa kläder, vissa färger, en specifik accesoar, om jag tar et nära exempel: Mig själv. Jag klär mig helst i mörka och röda kläder, har alltsomoftats ett par solglasögon med mig och nåt hängades runt halsen i form av ett silversmycke. Det är jag och mina 'grejer', dock inte min personlighet.

Vilket leder inpå VAD för accesoarer som är 'accepterat': Har man en Torhammare måste man vara beredd på att förklara sig. 'Nej, den är min mer spirituella tro än min politiska.' är en inte undanflykt men förklaring jag har fått stå med ett par gånger, då nån som varit i gasen antagit att jag är rasist eller nationalist. Jag kan meddela att : Nej jag är det inte. Inget av dem. Jag är en världsmedborgare och stolt över att vara i detta virrvarr av olika stilar, åsikter och idéer. Dock ska det bemärkas med enormt eftertryck: Nej alla idéer är inte bra. Speciellt inte de dåliga.

Mina tankar dras då mot Norge och jag antar att alla vet vad som hände där: En snubbe, rädd och allmänt sinnesförvirrad, fick för sig att skjuta människor och barn och spränga ett kvarter, för han var rädd att världen kom krypande och smög sig in i 'hans' land. Mycket kulor senare ligger ett antal personer döda på marken och hans ansikte syns på tidningar världen över. Jga blev äcklad av att hör detta men sen har vissa inte samma åsikt...

Vikingamarknaden, ett par veckor eller kanske en vecka senare: 'Jag tycker han överdrev men han har ju rätt...' i en konversation om vad som hände med en aningen överförfriskad Ålänning. Jag förblev tyst, för dels, han var som sagt full och dels, nej, mina tankar om alltför fulla människkor är inte så himla höga alla gånger. Speciellt om jag inte gillade personen från början. Gillar jag människan, då kan jag tåla lite huxflux, men en person jag inte har höga tankar om annars... då får det vara.

I vilket fall som helst... gårdagens blogginlägg hade tänkt handla om egenheter och människan egenskap att ha ticks. MEN bloggen fick för sig som sagt att jävlas men nu är det ordnat för denna vecka med ette helt annat inlägg om lite personliga åsikter och rants.

Som det ska vara!

Ha're,

Dan.