Behind black glasses

Detta nästa som kommer skrivas här är en dröm jag hade alldeles nyligen. Den var melankolisk och relativt intressant då jag tänkte skriva den här. Sen får ni tyda, tolka och tro vad ni vill men ha i åtanke; det var en dröm..

Plats okänd, men eurasien känns det som. Doften av rökelse ligger tätt i luften...

Kamerman: 'Och vi rullar... kom igen, säg nåt.'
Reporter: 'Välkomna till Framtiden! Det är vad skylten säger när vi äntrar detta byggnadskomplex. Och där har vi det...'

*vi ser fullkomligt massiva byggnationer uppför ett berg, delvis inspirerade av Österrikiska alphus och delvis av svenska 'Vitaknut'-hus. men de sticker ut från klippväggar, som ser ut att höra hemma i sydamerika.*

Reporter: 'Ni menar alltså att bygga uppåt är det som alla kommer göra?'
Intervju-offer: 'Jo, det har tagit flera år att ta oss så här långt och vi ska nog se detta spridas till hela världen inom.. tja, en snar framtid helt enkelt.'

*kameran drar sig runt och börjar filma liknande men äldre byggnader som ser både inbodda men nerbrända ut. bilden dyter plötsligt från kamera till ens egna ögon...*

Man: Nej nej, du är inte här för att filma gammal historia, du ska filma ett Historiskt ögonblick...

Vi (vet inte vad annars jag ska kalla det, för det var definitivt inte Jag): Men historia är också viktigt, vad ska vi annars ....

Man: All historia är inte viktig, arkeolog. Filma skapande istället för förfall.

*Vi vänder oss om och ser hur byggnaderna har byggare på sig. taket är just färdigt*

Mentor: Ah, ni är äntligen här, mina små!

Vi: Jo, resan tog på men här är vi.

Mä: Bra bra jag har så mycket att visa!

*det hörs tumult och nån som ropar 'för de som blev bor-' mer hörs ej. Vakter rusar mot tumultet. vi går bredvid mästaren, som håller oss i armen.*

Mä: Bara gå vidare...

Vi: Men han...

Mä: ... inget mer. Bara gå vidare. Jag berättar sen.

*Mästaren berättar för oss om hur befolkningen i husen vi filmade hade blivit bortförda eller borttvingade och atten motståndsarmé mot de nya byggnationerna har börjat dyka upp allt mer och mer. De beväpnade soldaterna vet ingenting, de är där för att skydda de rika som bygger.*

Vi: Varför gör vi inget?

Mä: Det behöver vi inte, motståndet har börjat få soldaterna att förstå vad som händer. Övertygelsen får de att gå med i deras kamp.

Vi: är det så enkelt?

Mä: Det finns de som det är enkla, de som är enkla men på en annan nivå: vissa kräver pengar för att fås till andra sidan. Det har inte motståndet.

*vi frågar hur de värvas och vi får se genom bilder hur motståndarna ger soldtarena bilder, och brev som beskriver hur folket blev förvisat när de ligger och sover. Ledaren, som vi inte namnet på, är en kraftig karl och en viss stolthet i ögonen. Plötlsigt hörs det skottlossning. allt blir svart och vi vaknar med motståndare i vårt tält. En av dom ger oss ett brev och de är fort ute därifrån.*

Det är morgon och vi har bestämt oss för att hjälpa motståndarna. Vi ser hur vår mäster far omkring i en blå bil och letar efter arkeologiska fynd. Vi ser också att säkeheten runt de som styr och runt byggnaderna har höjts. En mindre grupp soldtare står i en klunga och diskuterar tyst.
Känslan är tung i luften. Känslan av bitterhet.

Det blir snabbt mörkt igen och vi kan inte somna i mästarens tält. Vi hör plötsliugt hur han lämnar tältet. Vi följer efter...

Ute i den månbelysta natten ser vi hur motståndrae lägger ut papper överallt för att folk ska läsa. Plötsligt tänds en strak strålkastare och skottlossningen börjar dirket, utan order och utan pardon. Vi försöker fly fältet genom ett soldatläger och ser hur några av dom vaknar och ser papprena bland dem. De får syn på oss och då några letar efter nåt att skjuta oss med resersig andra och gör sig redo att försvara oss. Vi flyr ut ur lägret och ser mästrens bli fara som ur en kanon på fältet.

Den far in i en skog och vi följer efter.

Vi: Vad händer egentligen?

Mä: Det har börjat. Det vi kämpat för...

Plötsligt ser jag en soldat gå på en mina. Mästaren har lagt ut minor, inte letat fynd. Är han galen?

En mindre trupp kommer emot oss och vi springer vidare till ett bilflak som har flera rebeller på sig. Vi hjälper en sårad ombord och precis då vi och mästaren ska hoppa med i, träffas mästaren i bröstet. Vi tar och trots hans motstånd, far vi båda iväg. Allt bli svart.

Vi vaknar igen och hör orden 'Vi är för tunga. Vi måste bli av med dödvikten.' Vi ligger fortfarande på flaket men vi är inne i vad vi tror är en båt. 'Förlåt gamle vän.' Mästaren är död. Han ligger bredvid oss tillsammans med två andra personer. Vi ser nu hur allt blir ljusare och hur motståndsledaren står och öppnar den port som flaket dras igenom. Han ser oss och försöker få oss ut därifrån men försent.

Nu ser vi en stad under oss. Vi faller ur ett lastflygplan. Vi grabbar tag i det närmsta vi hittar och ber till den gud som nu tillfaller oss och...

Nyhetsankare: 'Han kallas för 'Den Flygande Holländaren' och landade utanför London med tre andra personer i ett flak och ett meddelande: 'De dog för rättvisan. Och rättvisan ska skipas'. Det måste vara en hemsk rätvisa, då tjugoårige unge Emiliano Holländer nu ligger i koma efter ett fall på flera hundra metershöjd i ett bilflak från ett Herculesklassat lastplan. Vi undrar då, vem var meddelandet till? Och vad för rättvisa sänder en unga man i koma?'

'I andra nyheter, ett stort byggnadsprojekt i Polen har lagts ner på grund av att projektledaren har blivit funnen död. Dödsorsaken verkar vara av skottlossning men han har också råkat ut för stympningar och, från vad det ser ut som, en briserad mina...'

Det blir myrornas krig...

Nu vaknar jag och bara måste skriva ner det här. Och här är jag nu.

INget mer med det... ville bara skriva ner den.